364 Gjellerup — Gjörwell → Jespersen, og G. koncentrerede sig nu om teknisk videnskabelig Litteratur og Skolebøger, paa hvilke Omraader Forlaget opnaaede en betydelig Særstilling, som efter G.s Død er fastholdt og videreført af Direktør Harald Jensen. O. T ry de: Danske Boghandlerbiografier, 1947, S. 37 —39. O. A. Gjensidighetsloven, i Norge det alminnelige navn på »Lov om Forbud mod Eftertryk af Skrifter, hvortil fremmede Staters Undersaatter have Forlagsret« (1830). Ved denne lov ble utlendinger beskyttet mot ulovlige eftertryk i Norge, såsant vedkommende land selv beskyttet norske statsborgeres litterære eiendomsrett. Det viktigste ved loven var imidlertid ut fra norsk synspunkt at den unntok »de førend 1814 udkomne Samlinger af Love og Anordninger, der vedkom Norge, samt de til Brug i Rigets Kirker, Skoler og andre Læreanstalter autoriserede Bøger«. Dermed ble en hel del av de beste salgsartikler i norsk bokhandel fri, noe som forleggerne landet rundt i høy grad utnyttet. På denne måten kom loven til å få stor betydning for utviklingen av den norske forlagsbokhandel. HILT. Gjethwoldsén, Erik (född 1902), svensk exlibrisforskare, bok- och exlibrissamlare. Tryckerifaktor, föreståndare för Tidningarnas maskinsättareskola i Stockholm. G:s boksamling, som omfattar cirka 5000 arbeten, är huvudsakligen inriktad på bibliografi. Exlibrissamlingen, påbörjad 1924, innehåller omkring 4800 olika, svenska blad (oberäknat varianter) och dessutom en mindre samling utländska med boktryckaremblem. G. har publicerat en katalog över sin boksamling (1928, med tillägg 1932 och 1943), vidare »Bidrag till svensk exlibrisbibliografi« (1939) och prisförteckning till »Pro Finlandia«-auktionen (1940), samtliga i små upplagor. A. B. Gjøe, A n n e (1609—81), dansk Bogsamler. Tilhørte en stærkt interesseret Adelsslægt og blev under Paavirkning af sin Onkel, den ogsaa som Bogsamler kendte Teolog Holger Rosenkrantz, i hvis Hjem hun efter Forældrenes tidlige Død voksede op, allerede som Barn hengiven til litterære og boglige Sysler. Hun samlede efterhaanden et Bibliotek paa ca. 1000 Bind, heri indbefattet ca. 100 Haandskrifter, som i Forhold til andre samtidige danske Privatbiblioteker havde et Særpræg derved, at det udelukkende indeholdt dansk Litteratur. Samlingen rummede væsentlig Værker af teologisk og opbyggeligt Indhold og deriblandt mange af de sjældneste danske Tryk. Ogsaa Haandskriftsamlingen var meget værdifuld, den indeholdt bl.a. nogle af vore vigtigste Folkevisehaandskrifter. Flere af Datidens danske Skribenter nød godt af den Liberalitet, hvormed hun stillede sine sjældne Bøger til Disposition for Videnskaben, først og fremmest Peder Syv, som fra dem modtog Tilskyndelse til at paabegynde et Studium af Fædrelandets Sprog og litterære Mindesmærker. Da det laa A. G. meget paa Hjerte, at hendes Bøger ikke blev spredt efter hendes Død, testamenterede hun hele Samlingen ubeskaaret til sin Broderdatters Datter Karen → Brahe, som opbevarede den med Pietet og forøgede den betydeligt i sin Forgængerindes Aand. Hun testamenterede hele den saaledes tilvejebragte Samling af Bøger og Haandskrifter til det af hende selv oprettede Jomfrukloster i Odense, hvor den i Tidens Løb har været Genstand for en Del Misrøgt. Siden 1907 er Samlingen, der nu kun fører Navnet → »Karen Brahes Bibliotek«, deponeret i Landsarkivet i Odense. V. Madsen: Karen Brahes Bibliotek i Odense (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, VI, 1919); L. Nielsen: Danske Privatbiblioteker gennem Tiderne, I, 1946, S. 96—123. L. N. Gjörwell, Carl Christopher (1731— 1811), svensk publicist. Ar 1755 inträdde G. vid Kungl. biblioteket i Stockholm, där han 1764 blev vice bibliotekarie. G. har gjort en bestående insats i svensk lärdomshistoria såsom utgivare av en mängd tidskrifter och tidningar, historiska och biografiska verk. Hans förnämsta periodiska publikationer äro »Den swänska Mercurius« (1755—65), »Det swenska biblioteket« (1756—62), »Kongl. bibliotekets tidningar om lärda saker« (1767—68), »Tidningar om lärda saker« (1768—69), »Samlaren« (1773—77), »Nya lärda tidningar« (1774 —75), »Stockholms lärda tidningar« (1776— 80), »Upfostrings-sälskapets tidningar« (1781 —86, sedan under skiftande titlar t. o. m. 1790) och »Svenska archivum« (1790—93). G. var vanligen sin egen förläggare och drev en ganska betydande förläggarverksamhet därutöver. Det är G:s ovanskliga förtjänst, att tryckningen av → Warmholtz’ »Bibliotheca historica sueo-gothica« kunde påbörjas, även om han med sin svaga ekonomi ej mäktade fullfölja arbetet. G. var även ivrig boksamlare. Är 1779 förvärvade han Warmholtz’ stora samling rörande Sveriges historia. Av ekonomiska skäl nödgades han dock vid flera tillfällen avyttra sina samlingar. G:s omfattande