Oleografi — Olofsson 165 af en Prægeplade. Fremgangsmaaden er i Dag forældet, idet man er gaaet over til litografiske Gengivelser af Malerier, uden Lærredspræg. H. T. Olin-Numre benyttes til en speciel Art Bognummerering i Biblioteker i Forbindelse med → Cutters Forfattermærker. De er opkaldt efter deres Ophavsmand, den amerikanske Biblioteksmand C.R. Olin, og bestaar af et A efterfulgt af en Talrække fra 11 til 99 svarende til forskellige Sammensætninger af Alfabetet, saaledes at £f. Eks. A 63 svarer til Ma, A 65 til Mal, A 67 til Me o.s. fr. Disse Numre kan benyttes til at mærke Samlingsværker, som man ønsker skal staa foran Enkeltværker i samme Gruppe, idet et Forfattermærke bestaaende af enkelt A efterfulgt af et Tal altid vil komme til at staa foran de almindelige Forfattermærker, der begynder med to Bogstaver. Olin-Numre er mest anvendelige i mindre Biblioteker, der benytter en grov Klassedeling; de kan ogsaa benyttes ved Placering af Tidsskrifter og Antologier. G. K.-]. Olofsson, Nils (död 1627), svensk bokbindare och bokförare. Verksam i Stockholm 1564—1627. Uppgifterna om hans verksamhet som bokbindare äro få, men åtskilliga av hans bokband äro kända bl.a. 4 band i Kungl. biblioteket och 4 band i Landsarkivet i Uppsala. Som bokhandlare tycks han ha drivit jämförelsevis stora affårer, och i Stockholms tullböcker finnes antecknat, att »Nils bokabinder« år 1591 infört böcker till värde av 147 daler och i gengäld utskeppat bockskinn, vitt kalvskinn, kohudar och smör. Är 1595 importerade han enligt samma källa böcker för 214 daler. O. uppträdde även som bokförläggare, och »Thet nyia testamentet« (1621) uppges i slutskriften vara »vplagd och bekostat af Nils Oloffson, bookbindare och borgare j Stockholm, hoos hwilken the ock finnes til kiöps«. O:s son och efterträdare i bokbindareämbetet var Bengt → Nilsson. G. Rudbeck: Några band af Nils bokbindare och hans son mäster Bengt (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, II, 1915); A. Hedberg: Stockholms bokbindare 1460—1880, I, 1949. B. A. Olofsson Helsing, Anund (död 1610), svensk boktryckare. Enligt en obestyrkt uppgift skulle O. redan 1594 av konung Sigismund ha fått privilegium som kunglig boktryckare, men först 1604 började han sin verksamhet i Stockholm med att trycka »Konung Davidz Psaltare«. Påföljande år utgav han »Thet nyia eller wår eendeste frelsares och återlösares Jesu Christi salighgörande testamente«. O:s förnämsta arbeten äro Sveriges första tryckta lageditioner: »Östgötha laghen« (1607), »Swerikes rijkes landzlagh« (1608) och »Hälsinge laghen« (1609). Efter O:s död fortsatte änkan tryckeriet till 1613, då hon gifte sig med tysken Ignatius → Meurer, som därmed blev ägare till officinen. G.E.Klemming6&J.G. Nordin: Svensk boktryckeri-historia 1483—1883, 1883. B. A. Olofsson Helsing, L a r s (död 1630), svensk bokbindare. Var broder till Anund och Olof → Olofsson Helsing och arbetade som mästersven hos bokbindaren Nils + Olofsson i Stockholm 1613. Några år därefter var han verksam i Västerås och nämnes 1621 bland borgensmännen för brodern Olof, då denne tillträdde tjänsten som stiftsboktryckarė därstädes. Är 1626 hade han återflyttat till Stockholm och antogs 1627 som bokbindare i Kammararkivet. Atskilliga bokband av O. äro kända, bl.a. »K. M:t Ordinantziebok 1629«, bunden i »karduan med breda silkesband« samt tvenne Gustav Vasabiblar (1540—41), den ena ägd av Stor-Rytterne församling, den andra av greve Eric von Rosen. A. He d berg: Stockholms bokbindare 1460—1880, I, 1949. B. A. Olofsson Helsing, O 1 o f (död före september 1631), svensk boktryckare. O., som var broder till Anund och Lars → Olofsson Helsing, hade ett tryckeri i Stockholm redan 1617, då han »medh egen bekostnadh« utgav Philippus Kegelius’ »Tolf andelige betrachtelser«. O. hade troligen fått privilegium som »cronones booktryckiare« för att trycka den nya upplagan av bibeln (Gustav Adolfs bibel), som han färdigtryckte 1617—18. År 1621 tryckte han en upplaga av Nya testamentet på beställning av bokbindaren Nils → Olofsson. Mot slutet av år 1621 kallades O. på begäran av biskopen Johannes Rudbeckius för att i Västerås upprätta vårt lands första stiftstryckeri. O. medförde allt sitt typografiska material till Västerås och verkade där till 1630, då han återflyttade till Stockholm. En salukatalog, den första kända förlagskatalogen i Sverige, trycktes på Västeråstryckeriet 1641, upptagande O:s och hans efterträdares tryckta arbeten. Strax efter återkomsten till Stockholm dog O. i pesten. I. Co 11ijn: Bidrag till det Rudbeckiska tryckeriets historia 1621—1648 (Allmänna svenska boktryckareföreningens Meddelanden, XI, 1906); J. Rudbeck: Det Rudbeckiska tryckeriet i Västerås (Sammastädes, XI, 1906); J. Rudbeck: Nya bidrag till Västerås äldre boktryckerihistoria, I—III (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, III, 1916). B. À.