Urte- og Plantebøger 481 ratur 1912—39, 1940; S. Dahl: Den danske Plante- og Dyreverdens Udforskning, 1941; Dansk Boghaandværk gennem Tiderne, 1482—1948, 1949; J. An ker: J.E. C. Walters pragtværk om de nordiske fugle (Fund og Forskning i Det kgl. Biblioteks samlinger II, 1955); Samme: Den første »Flora Danica«. Christoffer Heerforts Herbarium Danicum sempervivum (Fund og Forskning IV, 1957). P.B. Finland. Finska örteböcker är fåtaliga. Den äldsta är ett manuskript från Nådendals kloster, numera bevarat i Kungl. Biblioteket i Stockholm och utgivet av G.E.Klemming i »Läke- och örteböcker från Sveriges medeltid«, Från senare tid kan nämnas blott C.N. Hellenius »Görteckning på finska medicinalväxter«, 1773, och B. Björnlunds »Materia medica selecta«, 1797. En folklig karaktär hade C. Gananders »Maan-miehen huone- ja kotiaptheeki (Bondens hus- och hemapotek), 1788. Ett nyare arbete är S. Cantells och V. Saarnios »Suomen myrkylliset ja lääkekasvit« (Finlands gift- och medicinalväxter), 1936. K.-E. H. Norge. Bruken av medisinske planter i Norge i eldre tid har for en stor del vært basert på mundtlig tradisjon, Men man har også hatt avskrifter av utenlandske legebøker, £. eks. eksisterer det et fragment av en gammelnorsk oversettelse av Harpestreng (utg. av Hægstad 1913). Svartebøkene inneholder også adskillig stoff av denne art. De norske bøkene er alle fra forholdsvis ny tid, Fra 17-hundre tallet har vi Henrik Tonning: »Norsk medicinsk og oeconomisk Flora: Indeholdende adskillige Planter som fornemmelig ere samlede i Tronhiems Stift«, I, 1773. De mest kjente fra det 19. og 20. århundre er: Martin Richard Flor: »Systematisk Characteristik over nogle Lægedomsplanter«, 1819, Iver Ancher Heltzen: »Forsøg til et Hefteskrift. Almue-Magazin for Nordlændinge indeholdende Træer, Planter og Urters Brug og Nytte i oekonomisk og medicinsk Henseende som vildtvoxende paa Helgeland«, I, 1841 og Kristina Frølich: »Lægende urter, deres indsamling og bruk«, 1915. I eldre tid ble behovet for botaniske verker meget dekket ved import, især fra Danmark. At interessen var tilstede kan man se av 1700-tallets topografiske litteratur som nesten alltid har med kapitler av naturhistorisk innhold. Dette kommer især frem i H. Strøm: »Physisk og oeconomisk Beskrivelse over Søndmoørs Fogderi« (1762—69) med et stort avsnitt om plantelivet. En av stifterne av Det kgl. norske Videnskabers Selskab i Trondheim, biskop J. E. Gunnerus, ga ut »Flora Norvegica« i 2 bind 1766—72. På 1800-tallet var J. W. Hornemann: »Forsøg til en dansk oeconomisk 31. Nordisk Leksikon for Bogvæsen. II Plantelære« og C.J. Hartman: »Handbok i Skandinaviens flora« meget brukt i Norge. Den første norske større flora var M. N. Blytt og A. Blytt: »Norsk Flora«, I—III (1861—76). Litt senere kom F. C. Schübeler: »Viridarium Norvegicum, Norges Væxtrige«, I—III (1886 —89). Dette er en bredt anlagt naturhistorisk og kulturhistorisk beskrivelse av både kulturplantene og de ville vekstene, I nyere tid har vi i Norge også hatt fordel av det nordiske samarbeide. Således er T.Lagerbergs »Vilda växter i Norden« kommet i to norske utgaver under titelen »Våre ville planter«, I—VI (1937 —40) bearbeidet av J. Holmboe og I—VIII (1950—58) bearbeidet av R.Nordhagen. Tilslutt kan nevnes K. Fægri: »Norges planter«, I—II (1958—1960) med tegninger av H. Anthon. K. Frølich: Vildtvoksende medicinske planter, 3. opl., 1921; L.Reichborn-Kjennerud: Våre folkemedisinske lægeurter, 1922; E. Christoph s e n: Norske medisinplanter, 1960. er-P.K. Sverige. Från medeltiden är flera svenska örtaböcker kända och från början av nya tiden bl.a. en Läkebok (tr. i Samlingar utg. av Svenska fornskriftsällskapet XXVI:9) av vadstenamunken, sedermera Västeråsbiskopen Peder Månsson. Längre fram, 1578, utkom »Een nyttigh läkare book« av Benedictus Olai (Bengt Olsson), livmedikus hos Erik XIV och Johan III. Stor popularitet åtnjöt den småländske lekmannadoktorn Arvid Månssons »Een myckit nyttig örta book« 1628 (7 nya upplagor under 1600-talet). Det första i Sverige-Finland tryckta botaniska ikonografiska verket är E. Tillandz »Icones novae in usum selectae«, med 158 avbildningar (1683). Ett för sin tid verkligt praktverk blev »Campus Elysii« av O.Rudbeck d.y., som i detta avsåg att lämna beskrivningar och avbildningar av samtliga då kända växter. Endast två tomer utkom (1701—02), och förarbetena till de följande gick till spillo i den stora Uppsalabranden sistnämnda år, men de handmålade planscherna finns kvar (på Löfsta i Uppland). C. von Linnés »Hortus Cliffortianus« (1737) bör också nämnas, det enda praktverk, som denne utgav (med bilder av G. D. Ehret) och överhuvud taget det första botaniska illustrationsverk, som ordnats efter sexualsystemet. Det stora svenska standardverket blev emellertid »Svensk botanik« av J. W. Palmstruch. Hans plan var att först behandla de svenska växter, som i ekonomiskt eller medicinskt avseende förtjänade uppmärksamhet, därnäst trädgårdsväxter och slutligen övriga växter och örter. Under Palmstruchs