Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
I SKALTIDEN
den rådande solställningen, och det var rödt i luften
mot kväll. Men det var ju bara att följa samma spår
hem, som man trampat upp förut. Ingen snö hade
ju fallit, och ingen skulle komma, då bara den
vanliga molnbädden i väster fanns på hela himlen. För
resten: framemot natten, om man skulle dröja så
länge, kom ju fullmånen Och lyste det lika ljust
nästan som om dagen.
Var det nu tal om någon fara, så kunde det
väl inte vara annat än barnsligt tal. För det första
låg Johan där i båten. Var det så, att man inte kom
till solnedgången, så gick han hem och varskodde.
Och säkert visste man då, att det varit folk hela
dan på berget med tub och hållit utkik på dem. Såg
man där från berget, att det började bli någon fara,
så varskodde man nog de andra, och då hade man
folk ute i rappet.
Hade inte finnarna blifvit klarade härom året,
och det fastän det inte var mer än sörja, som de
voro på! Här var det ju bara att gå från bro till
bro, och var det så, att isen gick, kom man antingen
till Onäggen eller Långskäret eller till Sörudden.
— Förbanningen är du inte hårig, Danke, sa
Pär-Erik.
— Hårig eller inte, så är det lite vett i att ge
sig i väg på det hänne viset, når man ingen båt
har, sa Danke.
— Gå åt helvete med dig då! ropade Pär-Erik,
slängde bössan på axeln och gick.
— Men Greta då? Tänk på henne med!
— Hon klarar sig alle gånger; det står käften
för om int annat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
