Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VÅRSTORMARNAS TID.
i.
Vid soluppgången kommo bröderna Vigren till
södra Värnsingen, drogo upp båten och gingo i
land för att speja på skäl. Framför sig hade de hela
hafvet och kusten: granklädda östränder till höger
med rost i vattenlinjen, och drifisarna från
Kvarken i en arkipelag till vänster utåt horisonten.
Solen, som stod på hafsytan, var centrum i ett
brinnande fält och sköt ut en massa moln likt röda
ekrar, och det kunde förefalla, som det sålunda
något ofullständiga hjulet ämnade rulla upp genom
den frostiga morgonrymden. I det röda skenet
sväfvade några måsar, och en del sjöfågel sträckte fram
och åter längs vattenytan. Den inre skärgården och
fastlandskusten lågo i morgondimma.
Erik tog sig en åkarbrasa och sprang omkring
på klippan.
— Det är rakt kallt! sade han.
— Jag begriper inte, sade Jonas, som spejade
rundt i tuben, hvad fan det är för svart, jag ser
norröfver. Det ser mest ut som en pinne. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
