Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 I VÅRSTORMARNAS TID
För vi har drucki hafsvattin. Hämt kaggarne, som
ha fluti bort för oss, det finns lite brännvin i en och
lite svagdricka i en annan. Och vill ni ro oss i
land, ska ni få hederligt betaldt, för vi är så trött,
och kamratin är sjuk, jag trodd, han skull dö,
han med.
Bröderna hade hela tiden stirrat på
finnen, som stod i sin fårskinnsrock med
ullsidan in och skälskinnsstöflar och
skälskinns-mössa. Ansiktet belystes af solen, och en
förvirrad bild af den arma människan böljade i
vattnet vid hans fötter. Den sjuke låg med slutna
ögon tätt intill kölen, äfven han i får- och
skäl-skinn, och solen lyste rödt på honom, och
stöf-velspetsarna och ett stycke skägg syntes af den
döde.
Bröderna forslade öfver de skeppsbrutna i sin
båt, där de till all lycka hade en stor fårskinnsfäll
och hundskinnspälsar och en madrass, bäddade ner
de båda uttröttade männen, gåfvo dem af sin
medförda torrskaffning ett stycke amerikanskt fläsk och
mjukbröd, blandade brännvin i mjölk och gaf dem
och lät dem sedan få lite vatten ur hämtarn. Sedan
surrade de gubben vid kölen på slupen, togo
slutligen säkert landmärke och vände så hem. De
båda skeppsbrutna hade genast fallit i djup
sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
