Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 I VÅRSTORMARNAS TID
hufvudgärden stod hela tiden den förtorkade
gubben Zeterberg, som skänkt skjortan ,och pekade
tyst på den.
Kieppos hade börjat få gröna fläckar i ansiktet,
och ett hvitt skum bubblade sakta men
oupphörligt ur näsan, och han luktade något. Hans grå
tof-viga hår låg oredigt neråt panna och öron, och
skägget gick ända upp mot de blå ringarna kring
ögonlocken.
Sedan alla sett på Zeterbergs hvita skjorta och
gubben Kieppos själf, skrufvades locket på, en
fiskare ute på backen viftade åt pojken vid
klockstapeln, och den klanglösa klämtningen begynte.
Sex starka ynglingar lyfte kistan och buro lit
den. Framför kistan gick klockarn. Han bar
mössan i hand. Solen glänste i hans blanka
hufvud-svål, de grå hårtestarne ner mot öronen fladdrade
i middagsvinden. Han sjöng psalmen med en röst,
som hördes ibland likt vresiga rop och ibland inte
hördes alls, och var klädd i svarta byxor och en
gammal skiftande bonjour.
Efter kistan kom snickar Nyholm barhufvad,
och vinden reste på hans ljusa hår. Hans magra
ansikte var allvarligt. Han gick i sina höga
sjö-stöflar med snytorna uppåt och i en lånad brun
kavaj med alldeles för långa ärmar.
Sedan på något afstånd kommo hamnborna,
först männen, nyrakade och svartklädda, efteråt
kvinnorna med sjaletterna från pannan, en näsduk
i handen, magarna fram, brösten höga, alla gråtande
sakta.
Klockan klämtade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
