Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 STRÖMMINGEN STÅR PÅ GRUNDET!
hvart segment är en skär och längre upp blekblå
strålning från den nyaste af dar.
Gudomliga stund — men jag skulle tala om
stömming denna gång!
Vi lade ut från sjöboden och kommo till
Jan-kasudden västanpå ön, och mellan fastlandets
morgonfuktiga skogsberg svepte sågverkens rökdimmor
tungt på andra sidan vattnet.
Vi fingo summa en fjärding på kroken, och det
var nära nog det minsta möjliga. Bittrare blef det,
då vi betänkte, att kanske hade grundfararna därute
i soluppgången halat fulla silfvernät. Kanske fått
tio, tolf tunnor pr båt! Och bittrast för mig, som
vakat denna natt och de flesta bakom mig under
soltiden och nu, ifall man fiskat på grundet, hade
att vänta en mils rodd i julisolens gass och sedan
timmars paus på grundet och sköthalning och
mycket annat tungsamt.
När bodarnas rad åter visade sig bakom
Brännudden, då lågo där grundbåtarna, ej med relingen
släpande i vattnet, nej glittrande af pärlstänk från
rodden, men lättflytande och tomma som då de
foro. Hamnen var stilla, röken lyfte sig ur
skorstenarna mot morgonhimlen.
Dig tackade jag, min Gud!
Och gubben log och jäntorna logo, och den
syndarn som sett strömmingen möre på grundet i
går afse, den armade boneckarn, nog blef han värmd
af ord, blick och minspel.
Moster med händerna i kors på magen, och
gam-Brita, med händerna i sidorna, stodo i
svalan på hvar sin sida om min sittande svarta pudel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
