Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SKÄRFISKARMÅL
75
De togo ner seglet och vände utåt igen,
Norberg satt bak och mönde. Per Gustafs båt syntes
på den vandrande dyningen än höjas mot den
svaf-velgula och duniga gryningshimlen, bak hvilken
solen låg och brann, än sänkas, så att den tycktes ligga
i marvatten, och längre ut höjdes och
sänktes Erik Pärs’ båt. Per Gustaf låg öfver
relingen och arbetade med något, men Erik Pärs stod
upprätt och vindade in skötlinorna och syntes ibland
som en prickpåle mot himlen.
— Nu sitt’en i båten, och nu ro’n mot land,
sade Olle Norberg och hvilade på årorna. Erik Pärs
ro hitåt, han ha fäll sitt’en. Vi få fäll tjå och höre,
hvad Erik Pärs säg.
— Det är Erik Pärs’ vålor. Det ser jag, sade
Svedman.
När Erik Pärs kom roende med porl om bogen
och båten halflast, vände han sig på toften och sade
säfligt:
— Var det n’Per Gustaf, som var här i
sköt-langet mitt?
— Ja, kan en begripa, hvad tok-snögen mena
till att dra sköta dine, når vi är henen rundterikring!
— Töcken djäfvel! mumlade Erik Pärs. —
Tog’en mycke då? Jag så, att det lysste, men det
kunde fäll vära tå soln na litte, kanske. Han lyse
då int flyte tungt, där han ro, tjyfstryken.
— Jag tänk, jag, sade Svedman ,att han drog
svartsköt, allt han hadde ute. Int såg jag nan ström-
Mönna = ro bakårorna men framåtvänd; Fäll = välan;
Våla pl. vålor = träflöten; Henen = här; Svart-sköt =
tomma skötar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
