Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SKÄRFISKARMÅL
87
grunne, når vi sågset i tjvå båtar, så skulle jag fäll
allrin ha stämfen för hamnrätten. Men i stället
nämnde’n mej tjyf och var sturk och sa, han fick ta
strömmingen bortå sköta mine så myttje han ville,
når han arbeta men int fick nå. Men jag tänk, att
fatti’n kan fäll mång vära och träng int vale tjyfvet
för det — och nu så ville jag höra tå hamnrätten,
hocken som ska nämnas tjyf: jag eller n’Per Gusta
hänn?
Hamnfogden sade:
— Ha I mer att säje, Persson?
— Nej, det kan vära nog så länge, tills n’Per
Gusta ha sagt, hvad han ska säje.
Hamnfogen fortfor:
— Jag tänk vi spar vä er, Asplund, en stann
till. Först kan Persson säje på hvad sätt hanses
sköta ha vurti refven, som han ger opp i
skriften.
Härtill svarade Erik Pärs:
— Jo, hon var slöret — midtelsköta — från
stentärn oppat ett par fam ner, och jag kan int
be-gripe annat än att n’Per Gusta inte kan dra en sköta,
ette han ha refve na så otjänlit.
— Vet Persson, att det är Asplund, som ha
refve sköta hanses? frågade hamnfogden.
— Hocken skulle det annars vära! Sköta var
hel på aftan, når jag la na, men hon var sant och
antaste, når jag fick na i båten på märan.
— Men hur kan I veta, att Asplund ha hett
sant sköta då?
Sturk = stursk; Stann = stund; Slöret = trasig;
Sant och antaste = sönder och tilltygad; Märan = morgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
