Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ETT SKÄRFISKARMAL
ha häft er opp mot lag och myndighet, och I ha
velat säje, att int hamnrätten har dömt rätt. I ska
akta er, Persson. En har nog hört det som räck
till om er bå i går och i dag, och vill I pröfva
på och vära mästare åt mig, så kan I ge er till.
Men jag ska fråga er allihop. Har hamnrätten dömt
orätt i det hänn målet?
— Nej, det kan fäll ingen säja! svarades.
— Skulle nan tå er ha dömt Asplund
strängare?
— Ingan då!
— I höre själf, Persson!
Erik Pärs svarade blekt:
— Till det sista gett jag stå som tjyf?
En röst svarade bortifrån:
— Det passa, det, som knifven i en bonde.
Hvarefter den allmänna uppsynen tvang Erik
Pärs att gå.
På eftermiddagen hissade Ulföbåten sina
spri-segel och styrde ut ur hamnen för den blånande
nordankuling, som stuckit upp.
Framemot aftonen, när solen redan stod ganska
lågt och gled fram genom moln, som stötts upp
norrifrån, tog Per Gustaf tuben och gick upp på
berget, ställde sig vid flögstångstallen och såg
söderut.
Hafvet var tomt och mörkblått och kallt i det
kastiga solskenet, några hvita vågkammar syntes
här och hvar. Klippstränderna voro vitriolröda,
måsarna flögo på sin eviga färd, och hafvet brusade
starkt. Längst söderut syntes ett litet föremål med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
