Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
GUMMAN MUNTHER GRÄT
tego och darrade af blöta, kyla och längtan; och
dagens alla redskap sofvo i bodarna, och allt var
dödt, och öfver det döda dref stormen fram.
Om hvad som försiggick i alla öfriga bodar och
stugor, vet jag denna gång ingenting, men jag vet,
att, medan stormens dån blef allt väldigare och
regnets smatter allt häftigare och vågornas fräsande
och spottande och plaskande allt mer orofylldt, lågo
i skräddarns dotters säng skräddarns dotter och
Munthers dräng, blöta och heta ,och knepo om
hvarann, som hade just en våg legat bakom ryggen på
dem hvar och klämt dem mot hvarann, och de
kysstes så, att stormnattens dån till sist bara blef ett
sus för dem, och de kände inte längre, att ilarna
hveno in genom det gistna stockvirket och fladdrade
med deras hår; ej häller att genom båtens
regelbundna törn mot båtstången hela boden fick en
darrning, hvilken sängen delade — ty de hade glömt
grundläggarns ord, att djäfvulen var i stormen värst,
de hade glömt, att de lågo och pressade sig till
hvarann, så att tinningarna andades tungt, de hade
tagit lustans vingar och flugit ut som delar i
stormen själfva.
Men Munther med sin gumma, sjuttioårig han
som hon, låg norr i hamn i bryggstuns
farstukammare och sof, klädd i blå flanellskjorta, öfver
hvilken det gråröda skägget bredde sig, och med
händerna knäppta på bröstet. Hans gummas fetlagda
ansikte låg uppåtvändt bredvid hans skägg. Båda
snarkade, och katten sof vid sängfoten fredligt, och
under sängen stack nattkärlets öra lyssnande fram.
En stormil hade upprepade gånger öfver den sto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
