Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101 GUMMAN MUNTHER GRÄT
gången inom en minut höll drängen på att förlora
sig.
— Nej, ropade han och hoppade högt i luften
med ett skratt, nu gett jag skynda mej, annars tar mej
fan och moster Munther.
Nu kommer drängen hem, sedan han leende
upptäckt lillbåten i drift ute på sundet, och nu står
han på vedkasen, lunggenomvåt.
Hvad ser han?
Tre långa karlar på stranden, i storstöflar och
stormkavajer och med tjocka amier om halsen och
mössorna nerdragna. Notbåten ligger full i vatten
och hugger och hugger, och på en sten framme vid
stamknoppen står den hvitfladdrande gumman
Munther som ett spöke i skumrasket och stormdånet,
och skummet stänker om hennes stadiga ben —
och hon gråter och viftar.
Drängen skyndar ner till stranden, går ut i sjön
till midjan, ropar åt de andra karlarna, som
komma:
— Ohi, ohej! Så bra ni kan! Så ta vi hem! Ohi,
ohej!
När båten är förtöjd och klar och drängen
kommer upp i bryggstun, ur hvars skorsten rök börjat
stiga, frågar honom gumman Munther:
— Men hvarnasch kom du från? Var du på
bögden ?
— Så I tala, moster, sade drängen, midt i
vecka! Jag var sör i hamna och tog rätt i lill-båten,
och äsch I vill veta’t, så ligg han fast sör i
lotskuttern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
