Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
fisk arg l ad je
sade gumman Åbygge och krånglade sig nedför
bodtrappan.
Snart efter kom Hanna, barfota och
barhuf-vad, klädd i en brun kjol och en blå tröja, som nu var
uppknäppt öfver det röda lifstycket, vid hvars
öfverkant stack fram ett något rent linne och den smått
kvissliga brösthuden.
Dagen hälsade henne, och hon stannade ute
på bryggan med handen öfver ögat, spejande efter
båtarna. Himlen var blå, luften sval och vattnet
mörkt fc> ch fullt af hoppande glitter. Klipporna voro
röda, strändernas sand var hvit och skogen grön.
Och alla hamnens fönster färgades som regnbågar
i morgonsolen, och blommor nickade i gräsvallarna,
och röken dansade i luften, och getter bräkte, och
höns kacklade, och barn kommo springande i bara
skjortan.
I dag skulle korna hem från fjället!
Jäntan gick sakta uppför backen och kom in
i stugan, fick ovett och en kopp hett kaffe med smör
och bröd.
— Och nu gå du och laga i ordning åt korna.
Och’Id et på brinnande rappet! sade mosterÅbygge,
som var af gamla stammen och tillhörde den släkt,
som fanns, då ej barkbrödet var främmande
härute i hafsbandet.
Och gumman sa åt gubben Zeterberg, som kom
i dörren och var plät i syna, ty här had e han
ingen revers att stöda sig på, och här var burget
folk:
— Tänk du, dom ha fische i natt? Dom dröj
fögan länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
