Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149 jan ågrens giftermål
tryckte prästhanden, som vana var, och bjödos in
i salen på kaffe.
Komministerfrun talade om ön och dess folk.
Hon kände alla gummorna därute. Hur mådde nu
gumman Ågren och gumman Locknéus och
gumman Åbygge? Och hur hade det varit med fisket i
sommar? Och laxen gick skralt som vanligt
numera, ja. Jaha ja, det är tung möda att vara fiskare
på det oroliga hafvet!
Lina såg, att det myllde barnungar af alla
storlekar. En skrek här, och en skrek där, en hängde
i ett träd i kryddgården, så att komministern måste
ut på verandan och ropa åt honom. Efter
komministern slunto fiskrarna ut för att se på all
härlighet inom det grönmålade staketet, krusbärs- och
vinbärsbuskarna och trädet med äppelkart och
jord-gubbsland och morötter och allt annat.
Frun talade några allvarliga ord med Lina om
äktenskapets vikt och betydelse för det inbördes
samlifvet och om barn och barnavård och Jesu makt
i själarna.
— Därute på skären är det fattigt med barn,
sade hon.
— En ha annat än båna till tänka på, om en
ska kunna dra sig fram.
Men hvarje barn är ju också en välsignelse.
Ja, det var ju sant på bibelsätt, och här i
huset fanns det visst mycken välsignelse. Om en
tordes fräga...
— Sju...
— Sju! Å jestanes!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
