Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
gamla stammen
opp på skäret, för det var sån sjö, att vi kunde
inte alls ro hem, och båten höll rakt på att slås
sönder i strand. Det är bara berget, ska du veta,
och sjön var då fali, rakt otjänligt och så fort
hadde han då kommit. Och vi hade inte farit ut
förrän efter middan, och nu blef det mörka
kvällen, och så tog det i och regna. Hur ska vi nu
göra då? sa jag åt Johan. Int kan vi ro hem, sa
han, det är rakt omöjligt, det. Vi får nog stanna
här på skäret i natt. Men du är ju stark att ro,
Johan, sa jag, och då var jag unga människan, jag
var knappa förti år, begrip du, Johansson, och
falin rakt att ro, jag med.
Här log Hanna, men Olga fnittrade och
suckade som för sig själf:
— Hå, hå, ja, ja, då!
— Ah, håll igen skam-mun eran, jänter! hytte
moster Munther med vispen, och gubben slog
upp ögonen under gråluggen, som slant ner mot
ögonbrynen. Äsch ni kunde ro så pass som jag
rodde och Munther, när vi rodde på grundet, när
vi var ung, så skulle ni inte ha nå att stå där och
grina i. I ha int nån skam i kroppen.
Men det vet du, Johansson, fortsatte
gumman, att vi måste lägga oss i lä för båten och bre
seglet öfver oss. Kallt var det och blött, och int
var det väl så värst roligt, får jag säga. Så låg
vi väl nån stund, då så satt Johan opp sig och sa:
Vet I, moster jag frys. Ja, jesses, Johan, sa jag, jag
frys jag med. Vet I, moster, sa pojknecken, jag tro,
jag vill ligga i lag med er. Hvad säg du, pojk?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
