Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
gamla stammen
därute på Kvarngrunna och hade stormen rundtom
oss. Och har du sett, Johansson, att Qud någonsin
har lämnat sin tjänare ohulpen, när vi tillber i anda
och sanning? Nej, du vet, att stormen la sig, och
det vardt alldeles som stilla, och stjärnorna börja
på och lyste. Och då sa jag ändå åt Johan: Ser
du nu då, Johan, sa jag, att Gud är nådig och stor
i makt och härlighet. Nu har han hulpit dig från
en stor synd. Ta i nu, sa jag, så får vi båten i
sjön och far hem. Och det gjorde vi.
Tänk på det, Johansson, när du ligger där
på kapelltaket, så sjung du inte skamvisor, som du
gjorde i går.
— Men I sa, att han blef straffad, moster?
sade plåtslagarn.
— Han blef andligt sinnad, vet jag, så länge
han var när oss. Och aldrig ordet sa han om den
natten. Men ett år efter hängde han sig, och du
vet, att det var samma natt, som vi var på
Kvarngrunna. Så fick han straffet till sist, för underliga
äro Herrans vägar!
— Ja, tro, vägg, och vittna, knut! sade
gubben Munther grinande i skägget och nickande åt
Johansson, som på moster Munthers historia slog
i en halfva åt oss alla tre.
— Men det skedde ändå i natt för trettietvå år
sen, sade moster Munther, och jag känner, att nu
tänker Johan på mig, och i kväll skall jag rakt be
till Gud för hans själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
