Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 surströmmingskalaset
stirrade närsynt genom glasögonen, men
bankkassören var rund och blank och hvisslade.
Sedan nalkades med långsamma steg den
omfattande skolföreståndarinnan med grått i håret, med
pincenéen hvilande på liljekullarnas fält samt iklädd
himmelsblått siden.
Sist kom krigskommisarien med sin späda fru.
Hans polisonger stodo ut ur kinderna och håret
stod ut ur hufvudet och näsan stod ut öfver munnen,
men ögonen voro fördolda under buskiga bryn.
— Herre lille gud! utropade han, när han kom
in till de andra i den väl uppvärmda våningen,
som var hvit och luftig och hade glödande brasor i
kakelungnarna. — Hvad jag förstår allt detta väl!
Däruppe står den gudomliga strömmingen och
väntar med helan, halfvan och en liten, liten ters för
gammal vänskaps skull. Och så är det sillsalaten
och anjovislådan och press-syltan och rödbetorna
och svinfötterna och ölet till det. Och impärerna och
strömmings-à-la-dauben, som inte fan törs våga
sig på just nu. Sillen har du från Trondhjem, fader
Isaac, det luktar min nos, och potatisen från Nora.
Men är det norsk akvavit, danskt korn eller sädes
— eller har du träffat någon holländare i sommar?
Nu vädrade krigskommisarien i luften, och alla
middagsgästerna skrattade omkring honom.
— Mårtensgåsen känner jag och sviskonen och
äppelmoset! Lake! Är det lake? Min själ, det är
tidig lake, jag känner citronlukt. Och sparris, jo,
har man sett på tusan ! Hummer, tycker jag nästan;
och gam-osten stinker ända bort på vindbron,
gudskelof — och champagnen såg jag i ett ämbar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
