Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ack. herre, straffa icke mig i 180
Griis slog igen postillan och gick ner från
predikstolen, karlarna hjälptes åt att fösa ut Abygge,
som ömse hickade, ömse svor och hädade.
Hustru Åbygge stannade på sin plats i bänken
och grät, och hon blef ensam kvar, när alla gått.
IV.
Åbygge satt vid bordet, då hustrun kom hem.
Han sade ingenting, men han följde med ögonen allt,
hvad hon gjorde. När hon började bädda —
och därvid grät hon ännu — log han i skägget.
Hon drog ut soffan och lyfte ner kläderna.
Plötsligt stannade hon och vände sig mot Åbygge. Då
hade hon en yxa i handen.
— Har frestaren fört dig så långt, Åbygge?
sade hon klagande, medan tårarna flödde.
— Hvad frågar jag efter mitt lif, då det står i
Den Endes hand! Hvad gälla mina år, och hvad
bjuda mina dagar? Men skall jag stå för min Herre
och Gud på domens förfärliga dag, och, när Han
frågar mig och pekar på dig, Åbygge, skall jag då
måsta säga: Ack, Herre, han tog mitt lif den
julaftonen, då han spydde i kapellet?
— Svara, lallade Åbygge, svara, hvad fan du
vill, men nu ska du smaka yxa, så får du fäll
komma dit du vill.
Därmed reste han sig och ryckte till sig yxan
ur hustruns hand och lyfte den raglande öfver
luif-vut. Men med ett skri sprang hustrun på dörrn ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
