Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 2. Öregrund—Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖREGRUND—UMEÅ
45
-— Låt blommorna gå över bord! sa jag.
— Nja, ännu håller dorn!
Nu slänger hon rätt kraftigt.
— Jag ska bara lägga ut kurs, säger J. Sen dukar jag av.
Han har just lunchat, efter oss. Calle har nu rodret. Jag skriver
och vaktar bordet för olycka. Men det är nästan stilla på sjön.
Bara gamla NO-dyningen.
§ 16.
Dött hav.
Inte en båt, inte en rök, inte en sjöfågel. Sett bara en grissla,
som lyft.
Men det är ljust, tunt i luften som en dag strax före studenten,
då det drar om ansiktet och man är trött och väntar på något
kommande, medan världsalltet är komplett likgiltigt och suveränt
obekymrat.
Tror man åtminstone!
Men Calle gav hela känslan, då vi började lunchen:
— Tänk, att det här är bara första dan! sa han. Och så här
ska vi få sitta och äia i 30 dagar, i denna luft!!!
Frigivna fångar!
§ 17.
Otroligt!
Jag har sovit en törn, närmare bestämt en timme. När jag
motvilligt slog upp ögonen, upptäckte jag Calle på motsatta britsen
med armarna för ansiktet, sovande som en rödmosig nyföding
(undrar, hur jag såg ut!).
Jag gick upp hit på akterdäck, och jag trodde inte mina ögon.
En oändlig, stilla, böljande ljusblånad, längst bort en mörk, tunn
rand, jag gick till bryggan och frågade Jansson:
— Vad är det?
— Där borta Björn och så slutet av Hållnäslandet mot
Lövsla-buhten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
