- Project Runeberg -  Denna flugiga värld /
143

(1941) Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖRNSKÖLDSVIK—HÄRNÖSAND

143

vinden, som vette åt uthuset, samt märkte med oro en glimmande
eld i väggen med synbar tendens att vidga sig. Ögonblicken voro
dyra. Sjömannen fann emellertid på den utvägen att fukta en
trasa med sådant vatten, vartill hans egen kropp beredde tillgång,
och att därmed badda det glödande stället, tills handsprutor hunno
upp, varefter man med lätthet blev herre över faran."

Detta är det finbildade, klassiskt formulerande "Norrlands
Athen" i all dess glans.

Ära vare en sådan stad och en sådan formuleringskonst.

Ära vare också en sådan sjöman!

Han fick sedan i hela sitt liv bära det stolta hedersnamnet:
"Piss-Karlsson".

§ 6.

Fortsättning.

Detta var alltså, vad man skulle kunna kalla blomsterbutikens
och kanske i någon mån även gumman mors historiska bakgrund,
ty sådant var det Härnösand, till vilket hon soin tjuguåring
anlände utifrån Europa år 1880, föga anande, vilka öden som
väntade henne i denna lilla halvarktiska stad.

Mitt eget första minne av denna blomsterbutik var, att där
öppnade en charkuterihandlare vid namn Mann eller Manus,
antagligen av tysk extraktion, en speceri- och charkuterihandel,
vartill man aldrig förut i denna stad hade sett maken och utanför
vars delikata skyltfönster stadsborna trängdes med rinnande
mungipor.

Nu var där bröllops-, kalas- och begravningsblommor att köpa,
och jag köpte ett fång röda tulpaner, steg i en bil vid
drosk-stationen och åkte upp till den plats, där vi till sist alla ska
församlas.

Där mötte kyrkogårdsvaktmästaren. En grop var grävd, klädd
med granris.

— Jag ska hämta urnan, sa vaktmästarn, en ung, ljus man i
blåställ.

Förr hade dessa dödens funktionärer svart långrock, vit hals-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:46:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nlflugiga/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free