Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
LUDVIG .NORDSTRÖM
då de instrumenten komma fram och vederbörande förstå, att de
måste svara för vad de säga, som jag ordagrant skriver ner under
fortlöpande kontroll — genom frågor eller uppläsning av det
antecknade, där dylikt kan vara lämpligt. — Så blir
anteckningsboken som ett domstols- och förhörsprotokoll, de intervjuades
namn och adress finnas inskrivna där, och man vet, att man måste
stå för vad man sagt.
Nu ligga vi här och dunsa mot stenkajen, alldeles nedanför
Stadshotellet, Jansson steker biff, det luktar himmelskt, Calle håller
på med generatorn, jag har ritat, fröken från Boström &
Bergqvist har varit nere med Calles film. Åtta rullar, men bara två
bilder ha lyckats, det tycks vara något fel med kameran — där
ha vi en ny handicap: den har antagligen blivit våt på något sätt.
Sen, när den arbetsfyllda och ansträngande färden är slut,
kommer omedelbart skrivbordet. Min dokumentväska har fyllts
av maskinskrivna rapporter, andra ha sänts hem och vänta där,
mina blyertsteckningar ska fullbordas hemma, fotografierna
ordnas, brev växlas med de intervjuade för närmare upplysning i
dunkla punkter, telefon måste i stor utsträckning användas,
tidningsartiklar ska klippas o. s. v.
Sen kommer boken, recensionerna (jag ser aldrig andra än i
mina egna tidningar), missnöjet, bråket — och så rullar det
vidare. Någon nytta har dock till sist blivit gjord, lite ljus har
kastats över förhållanden, som allmänheten tidigare icke haft
kännedom om, bingarna med brev dansa ner, böner, att man
skall komma och titta, råda, hjälpa, hålla föredrag.
Till sist värker både kropp och själ, och man flyr någonstans,
äter Diemal och söker sova, tills nästa färd törnar upp och
förberedelserna börja på nytt. Ja, så har det rullat på nu, i år
efter år.
Folk tror, att man nyser dessa böcker ur näsan!
Jo, jag tackar!
Är det tråkigt med allt detta? Nej. Roligt? Ja, annars gjorde
man det väl inte. Det är samma drift som hos upptäcktsresande.
Man kan inte låta bli. Det är väl summan av kardemumman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
