Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 5. Härnösand—Sundsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
ut med det ruskiga jag sett och varna för följderna av dylik
ohederlighet. Att det blev ny skandal, att S. P. förespådde mig,
att jag skulle sluta i galgen, om jag fortsatte på denna väg, rörde
mig inte i ryggen.
Jag hade vaknat.
Strax efter denna artikel kom Ragnar Fehr upp hit till
Sundsvall för Frisinnade Klubbens räkning. Han skulle undersöka bela
Sörviksaffären. Bara hans namn fyllde mig med en otrolig
respekt. Han ansågs som ett första klassens geni. Han hade tagit
studenten ett par år före 111ig och i skrivningarna avlevererat en
bitande kritik på vers av alla de uppsatta ämnena. Det gällde
två utvägar för kollegiet, antingen: relegation ur skolan eller —
laudatur. Det blev laudatur! Och hans namn flög ut över landet.
Nu skulle jag få se detta snille.
Och vad hände?
Han, just denne avundsvärde och avgudade, hade min befrielse
ur Sundsvallstidens förnedring i sin hand. Han kom med
hälsningar från Zweigbergk, Branting och Hedlund i
"Handelstidningen", att deras spalter stodo öppna för mig, och när Fehr,
med vilken jag under ett par veckor tillbragt kvällarna, då jag
var fri från arbetet, i ett rus av intellektuell lycka, jag fick alla
kretsar i Stockholm avtecknade för mig, jag fick skildringar från
hans resor ute i Europa, han tände en eld i min själ, han
frigjorde mig från den förlamande känslan att vara dömd till
långsam död i detta fasornas Sundsvall, där jag icke hade en
människa att tala med, när han for, följde jag honom till tåget,
och just som det satte i gång, ropade han ut över perrongen och
dess folkhopar:
— Gör en bra skandal nu, Nordström!!
Tokfan! Jag visste inte, var jag skulle göra av mig, där jag
stod kvarlämnad ensam. Men sedan har jag kanske uppfyllt hans
önskan i överkant, fast lika lite avsiktligt i fortsättningen som
vid dessa första tillfällen. Det har råkat bli så, det är allt, och
det har inte alltid varit så angenämt, jag är dock människa, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
