Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
LUDY k; nordstköm
landet eller folkel. Landet föreföll mig "banalt", utan karaktär,
arkitekturen motbjudande — jag avskyr gotiken — människorna
förfärliga. Varför? Ja, varför har jag inte kunnat med den tyska
litteraturen, varför har jag funnit den tyska filosofien vara en
form av vanvett, av den mest motbjudande narcissism? Säg det!
Jag tror, Tyskland är det enda, jag kan säga, att jag aldrig kunnat
i någon form förlika mig med, ja, för att citera dess egen
vokabulär skulle jag vilja säga, att det på mig verkat som: das radikale
Bose. Men det är naturligtvis fel!
Och vad jag tyckt bäst om har varit Medelhavskusten. Det är
ju lika underligt. Ä ena sidan Sverige, å den andra Medelhavet.
Det är som totalisten och individualisten, vilka tillsammans bilda
mitt väsen och med sin inbördes ständiga strid gett mitt liv dess
ständiga spänning.
Det egendomliga är också, att jag aldrig kunnat få någon känsla
för protestantismen men väl däremot för katolicismen.
Protestantiska uppbyggelseböcker har jag sökt läsa men förgäves, de ha
alltid på mig verkat bond- och brännvinsadvokatyr inför Vår
Herre, och vad som naturligtvis från början grundlade en
outrotlig motvilja mot hela det protestantiska prat- och tjatsystemet,
var den obligatoriska kyrkogången under skoltiden, detta andliga
martyrium, då man tvangs gå i kyrkan och höra på en bondpräst,
som skrek om helvetet och om Guds vrede och ilska, som om
Gud vore en girig bondgubbe, som blivit lurad på en revers och
nu hade öppnat rättegång och stämt till tinget. Man hade under
dessa vintersöndagar varit tidigt ute på skidor, i skogen, uppåt
bergen, hjärtat hade svällt i bröstet på en, där man susat fram
i morgonsolen mellan de brinnande tall- och granstammarna, och
hela ens väsen hade varit ett Guds lov i naturen — men mitt i
all ljuvligheten hade man måst kasta om skidorna och skynda
hein till kyrkan, för där satt en lärare, härsken och halvsovande
efter punschen på S:l Petri-logeii föregående kväll, och räknade,
alt alla pojkarna voro där, och var man inte där, blev det
anmärkning, och tre anmärkningar betydde nedsatt sedebetyg.
Vad skedde? Jo, pojkarna hade läxböcker med sig och passade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
