Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
han, att man klätt sig för utflykt, var det hela kylt, han var
självständig till det yttersta, initiativet skulle vara hans och ingen
annans. Jag kan minnas solröda våraftnar, då jag kvart efter kvart
kunde balansera efter vissa linjer på stora salsmattan med andan
i halsen — kunde jag följa dem så och så många gånger utan att
missa, betydde det, att jag den aftonen skulle få följa med honom
i "Vesta" ut till Vägnön.
Och fick man följa! Ja. då var himlen öppen!
’]ärker’\ husets dövstumme trotjänare och gubbens allt i allo,
skötte maskinen, gubben rodret. På träkajen nere i hamnen,
doftande av vårreparationens färska tjära, stodo pojkar i hög, alla med
brinnande ögon, jag smög in i den lilla salongen, dels därför att
jag hade dåligt samvete över att ha det så bra, och dels för att inte
någon försigkommen kamrat skulle ropa och be att få följa med,
vilket jag visste, att jag aldrig skulle lyckas utverka eller ens
ifrågasätta. Det fanns respekt i det här landet på clen tiden.
Men hela hamnen doftade av de vårspacklade eller nymålade
älvbåtarna, vilkas sidor blänkte vitt i aftonsolen och speglades
som vita och röda ormar i hamnens oljiga vatten, luften stack av
röken från Beckhuset på Kronholmen, där beck kokades till de
kölhalade barkskeppen, briggarna och skonarna vid Varvet intill,
hela stån var nere på kajen och promenerade, och utåt vattnet
på Norra Sundet svävade den fina, lätt blånande röken från alla
eldarna på motsatta stränder, där bönderna brände ris efter
vintern.
Vi gjorde loss, maskinen, som förmådde driva "Vesta" med 6
knops fart, satte i gång, och så bar det i väg, stån låg och lyste och
skimrade i rosenluft bakom oss, framför oss var det vårgröna
stränder och bondgårdar och sjöbodar, och så, när vi rundat
Udden och passerat Djupsand och sista udden, dök sommarstället
upp, hjärtat stannade i bröstet — var allting sig likt?
Ja, ja, ja!
Där var bryggan, under vilken abborrarna och mörtarna och
stundom en smal gäddsnipa stodo, där var sjöbodarna, där
sädes-ärlorna bodde och svalorna hade sina lerbon, där var liljekonvalje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
