Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
Fahlén var gift med en dotter till gamle talmannen i
bondeståndet Strindlund och hans son, Hugo Fahlén, som blev ledamot av
första kammaren, hjälpte på sin tid en son i granngården: Pelle
Molin. Han var vidare den, som berättade mig huvudparten av de
Ådalshistorier, på vilka jag sedan byggde upp "Herrar".
Gamle konsul Edström i Sundsvall levde ännu under min tid
som murvel i den staden, ja, bidrog till, att jag fick lite friare
händer på tidningen. Jag var nämligen en svart och dyster
novemberafton på hemväg från ett mormonmöte ute vid
Sköns-mon, som jag sänts att referera och noga studera, då jag upptäckte,
att flammor slogo upp från en stor villa i en park en bra bit ovan
vägen. Jag i väg dit som ett skott, brandkårn hade just kommit,
vill jag minnas, men jag gav mig in i huset, kom in i något, som
närmast föreföll att vara ett vardagsrum, en lampa stod helt
fridfullt och lyste på bordet vid en bekväm fåtölj, en uppslagen tidning
låg intill, det såg på samma gång hemtrevligt ooh spöklikt ut som
i en dröm, jag hörde brandsoldaterna på avstånd, ja, så vandrade
jag för mig själv i lugn och ro igenom det brinnande huset,
skyndade sen tillbaka till tidningen och skrev inte ett referat utan en
"stämnings"-bit om hela härligheten, nånting om ett gammalt
borgarhems försvinnande — vem ägaren var hade jag mycket
dunkla föreställningar om, jag gick efter möblerna och byggde på
dem och på den dystra höstkvällen, på den spöklika övergivenheten
i huset, och vad hände?
Jo, ett par kvällar senare satt jag i stora Stadshussalongen som
referent vid ett möte av något slag, salen var full av folk, och dä
reser sig en gammal man, vithårig och allting, kommer fram till
mig, jag reser mig naturligtvis i min ordning, undrande, vad som
nu stod på, det hände nämligen under dessa socialt och politiskt
upprörda tider här uppe i Norrland (längre söder ut var det först
senare, genom storstrejken, som man kom underfund om, att det
var revolution i landet, vi, norrlänningar hade då levt i den
atmosfären sen tio år!), det hände, att man såsom tillhörande en
radikal tidning fick vara med om ganska kraftiga opinionsuttryck från
motståndarlägret, inte minst vid möten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
