Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 7. Hudiksvall—Öregrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUDI KS VALL—ÖREGRUN D
295
Minne av brandsommaren 1888,
Men så började skogseldarna, det var mot midsommar.
Hela rymden var skärbrun av brandrök, som stack i näsan, och
soleil sken blek som en oblat i kopparvärlden. Hettan var liksom
tyngre, och, egendomligt nog, det var liksom lägre under himlen.
Nu ser jag framför mig en vidsträckt skogssvedja med
förtorkade tall- och granstammar, stora, vita, lavbevuxna stenblock och
det hela rött av Epilobium. En smal slingrande stig rinner över
denna öppna värld, och där ser jag gubben far i röd flanellfrack
med stora glänsande mässingsknappar och en näsduk bunden om
huvut, jag ser vidare Gustaf Hallgren men inte i uniform, och sen
ser jag inte mer.
Nu efteråt vet jag åtminstone på ett ungefär, var det var. Skogen
brann den sommarn på Strinningeii längs Ångermanälvens nedersta
lopp, och det var alldeles intill Finsvik och Vägnön med för resten.
Bort åt Strinningen-branden hade vi alltså varit. Eller så kan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
