Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl 12
DEN FÖRSTE
Just vid denna tid vaknade Hans-Erik
Lomark i sin fäll, stirrade sig omkring i det upplysta
köket, skakade sen i sin hustru och sade:
Är du tokig, käring, som sof så länge?
Du vet... att... att... om du... stjälp
mjölk-stäfvan, stinta ... mumlade hustrun.
Är du där i föngset för jämnan! sade Lomark,
och så lutade han sig mot hustruns öra och
upphäfde ett kort hundskall.
Gud i himmelen! skrek hon och flög upp ur
fällen, med armarna utsträckta.
Vardt du till dig? frågade Lomark och hasade
sig ur fällen. Han var klädd i ett par långa byxor
af fårskinn med ullen inåt, och där bodde
lopporna. På fötterna hade han ett slags laddor och
på hufvut en ullmössa. Han såg alltså knappt ut
som en människa, när han nu tassade omkring i
det månljusa köket, han såg ut som någonting, ur
hvilket det möjligen skulle kunna bli en människa
i ett eller annat led, längre fram.
Sitt int hjärt-stackarn och darra under
tungspenen! Så rädd vardt jag! sade hustrun, och nu
kröp hon ur sängen och var sannerligen inte mindre
besynnerlig hon heller.
H-hm! svarade Lomark. Månan, han lyse,
han!
Och som han nu var klädd, tände han en
lykta, tog den med sig och gick ut i månskenet.
På bron låg något, som tycktes vara en
renhud. Lomark sparkade i den, och då lät det.
Opp med dig! sade Lomark. Om du int ha
frusit ihjäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
