Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl 20
DEN FÖRSTE
tog skrofvet vatten under sig, och så sköt det
fram, medan svallvågorna ringlade vida omkring.
Hurra! Hurra! ekade stadsbornas rop långt
bort mot bergen, och där låg briggen stilla på
vattnet.
Hur helt annorlunda det kändes, med vatten
under kölen, hur mjukt, hur lätt, hur fritt!
Det gick en ilning genom ynglingens kropp.
Om han skulle bli sjöman! Han ville inte bli
bonde, därför hade han kommit ner till Öbacka
för att läsa, men nu kände han, att han inte heller
ville läsa, och det hade han länge känt. Han ville
ha något att göra, han ville uträtta något, visa
inför människor, hvad han förmått göra. Och han
trodde med en bergfast tro, att Gud satt honom i
världen för att uträtta något alldeles särskildt —
en mycket vacker tro, som inte är så sällsynt, vill
det tyckas!
När briggen väl blifvit bogserad ut till
ankringsplatsen, for lektor Barchaeus i land med sina
gäster och gaf en stor middag i sitt hem.
Under tiden gingo stadsborna — som
bildade en enda stor utgrenad släkt — ur hus i hus,
och efter hvart nytt besök blefvo de allt rödare
i ansiktet.
Vinden mojnade, och aftonens kyla kom, och
solen smälte bort i ett rödt skimmer, som fjärdar
och sund speglade.
Fastän det var ljust, dansade dock en
skuggning i luften, och alla föremål förlorade sin
vanliga slutenhet.
Den lilla ensamma staden — som då egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
