Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl 26
DEN FÖRSTE
Jon Sjölander kluckade i halsen:
Ja, Åbordsfolket, det är ju ett folk för sig, det!
Det var klart, den kvällen, och Olof Lomark
stod på gården och såg, hur stjärnhimlen kom
igen i älfvens vatten.
Lugnt och stillsamt tog en tanke plats i hans
hufvud, medan han betraktade detta. Han hade
aldrig förr kommit att tänka på, att Jon Sjölander
brukade såga timmer i sin vattensåg i Stensland
och sälja. Men nu hade den rätte skogsafverkaren
med ens rört vid honom, så att han kunde begripa
tecken!
Följande söndag gick Olof Lomark till
Stensland och talade med Jon Sjölander.
Ja! sade denne och tog sig i örsnibben, som
han plägade. Ja! Skeppa? Det har jag då aldrig
gjort. Hocken skulle hålla fartyg då?
Det kan Sammel Edin i Öbacka göra! svarade
Olof Lomark.
Sammel Edin i Öbacka! Ja, det tör nog ska
vara en fähund, det, efter hvad folket säj!
Men hur det var, så befraktade Jon
Sjölander och Olof Lomark i alla fall en af Sammel
Edins briggar; och det var ju godt och väl.
Men nu hände det, att Hans-Erik Lomark
naturligtvis fick veta detta.
Jaså, sade han, du skeppar timmer, du!
Det var väl min sak! sade Olof.
Vill Jon Sjölander i Stensland hugga bort
skogen och nedgöra landet för oss bönder, sade
Hans-Erik, så var det hans sak, och straffet tör han få
känna i sinom tid. Men tänk du bli en sådan bof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
