Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
•33
viga sitt första fartyg, och han hade bjudit till sig
skeppsredaren Sammel Edin med fru från Öbacka.
De kommo med »Älfkungen», som var en tung
hjulångare, den första på älfven, och den pustade
ut rök och rörde upp vatten men kunde omöjligt
ta sig in till kajen, och Sammel Edin sprang
omkring på fördäcket och svor och viftade med
käppen, och i styrhytten satt skepparen och grät, men
tyvärr hade han inga ben, ty dem hade han
engång förlorat söderut.
Slutligen paddlade sig »Älfkungen» in till
bryggan ändå, och Sammel Edin med hustru steg i
land.
Det var en gassande söndagsmorgon i början
af juni, och hur det är, men en solig
söndagsmorgon tycks alltid hetare än en solig
hvardags-morgon, kanske därför att man är klädd i svart.
Sammel Edin svettades och skrek till den
ben-löse skepparen:
Skär vingarna af båten sin, herre, han går,
min själ, lika bra som herrn på det viset, och så
blir herrn inte nödd att lura folk på mynt!
Det var inte roligt för skepparen att höra dessa
ord, men hvad var att göra — Sammel Edin var i
alla fall aktieägare i båten och stor betraktare.
Nu gick han några steg, men så vände han
sig och skrek:
Häng segel på skorstenen och sätt sig på sin
förbannade svans akterut och pusta, så får herrn
bättre fart!
Därefter gick han ännu några steg, men så
stannade han igen och ropade:
3. — Herrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
