Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
•59
medan korna gingo i skogen och ropade efter
hvarann.
Det var bondgårdens soliga höghet och
slåt-terns doftande fest på denna sida af gården, den
sidan, som likasom vände sig åt forntiden.
Men på andra sidan hängde markiserna som
trötta ögonlock i ett blekt och slappnadt ansikte,
balkongen sköt ut som en missnöjd underläpp,
och det af åren illa medfarna taket syntes grått
och skalligt. Den sidan var vänd mot framtiden,
och framför den sidan, nere vid älfven, hväste
och dunkade sågen, planklassen lastade af med
nästan regelbundna mellanrum, och då lät det, som
när man slår samman två brädlappar, rop nådde
upp från sorteringsbommen, lastångarnas vinschar
rasslade, och från den höga skorstenen seglade
röken i ett tunt flor bort genom luften.
Det var så stilla nu för tiden på gamla Äbord,
parken omslöt herrgården och afskilde den från
verkets larm och lif; allting var så färdigt och
fullbordadt, ingenting var längre strid och oro.
En dam gick nere i parken med ett barn på
armen, hon var klädd i en hvit flanelldräkt och
hade silfverspännen på skorna och ädelstensprydda
ringar på händerna. Hon var lika blek som
flanellen och hade korpsvart hår och svarta ögon
och en stor näsa som en kakadora.
Det var fru Marie Lomark, född Cadiou, från
Le Håvre, Malte Lomarks hustru.
I ett rödt hus intill sågen var kontoret
inhyst, där satt Malte Lomark i skjortärmarna vid
sin pulpet, liten, mörk och flintskallig och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
