Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
•67
nu lyssna till mitt ord, har kanske hört,
någonsin i edert lif, nämnas hans namn, och ändock
borde hans namn lefva, då mitt är såsom en vind,
som flyr och är icke mer.
Då lefde det i Öbacka en lektor, som hette
Barchaeus, och en gång, då han sjösatt ett fartyg,
det var en brigg, satt han efteråt samtalande med
några andra gamla män. Den gången fällde han
ett ord, som aldrig gått ur mitt minne, och det
har varit detta ord, som varit det hälleberg, på
hvilket jag byggt mitt lif och mitt arbete.
Se på dessa skogar, sade han och pekade ut
öfver Öbacka-fjärden. Se på dessa skogar! Det
står ödeskog i milar efter milar, och till intet gagn.
Där skogen brunnit, där idas bönderna måhända
bryta mark, men här finns inte mer odlad mark
än min hand. Men ändock, sade han, ändock
skulle bönderna kunna bli herrar i detta land, om
de toge vara på sitt arf. Om de toge vara på sitt
arf, sade han. Den, sade han, den som först
inser, hvad som kan göras af skogen, han blir en
rik och mäktig man.
Är det icke så, att alla människor bära en bild
i sitt hjärta, efter hvilken de lefva?
Min bild och min hjälp, när nöd och ångest
var stor, var lektor Barchaeus, och honom
tillkommer äran. Jag har endast mäktat lyda hans
visa ord!
Hvem kan ens säga, om jag mäktat!
Ingalunda hade jag tänkt mig, att ådalen skulle se
så ut som den nu gör, när mitt verk skulle vara
färdigt och jag redo att gå bort. Nej, nej, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
