Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl 72
DEN FÖRSTE
Du har gjort höfdingen till din fiende! sade
Lithner.
Jag hoppas det! svarade Olof Lomark.
Hur kan du hoppas det? frågade Lithner.
Därför att då får jag behålla mina sista år
i ro och frid. Jag har under mitt lif icke förmått
göra, hvad jag hoppades på, när jag var ung.
Jag skulle ha stannat här på Äbord som bonde och
varit som min far och farfar! Allt hvad jag gjort,
det är, att jag dragit in skadliga människor i
landet, så att landets egna barn måste flytta bort.
I denna dag förbannar jag, hvad jag gjort! sade
den gamle, slet sin orden från fracken och kastade
den efter golfvet.
Den ryggbrutne Lithner plockade upp den
bortslängda dekorationen.
Qör icke skandal, Lomark! bad han. Du är
för gammal för det!
Nu är jag gammal nog att dö! svarade Olof
Lomark och fäste åter sin orden på fracken.
Snöstormen lugnade till supén, och
landshöfdingen, som ursprungligen ämnat öfvernatta på
Åbord, tillkännagaf, att han af tjänsteärenden
tvangs att resa samma kväll.
Redan klockan elfva låg Abord mörkt under
de svarta decemberskyarna, och i grosshandlar
Twieselmanns släde åkte landshöfdingen bort
genom skogen.
Lomark är en förbannad bonde och
hypo-krit! bröt han ut. Det har han alltid varit, och
sen han nu fick sin struntvase i knapphålet, tycks
han ha mistat förståndet totalt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
