Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
» NAPOLION *
mig... men, som sagdt, inte för att prata latin och
grekiska med en hederlig borgare.
Hedern är det inte så noga med, när man har
tio skepp i sjön! sade den darrande rösten. Ty
nog vet du väl, käre Edin, att där penningar
finnas, dit kommer också allt annat!
Just då kom landshöfdingen, som var en liten
dvärg och glittrade af sina ordnar. Och hans
gemål hade båda mungiporna nerdragna, på den
grund att det gaf ansiktet sken af att äga anor,
hvilket hennes namn inte alls gaf.
Det blef alldeles tyst i salen, de gamla
herrarna bockade sig, och landshöfdingen sade ett
ord till hvar och en; det tillhörde ämbetet.
När så den besynnerlige och förläste lektor
Hintze kom, tycktes han virrig, fördold som han
var i sitt skägg och hår; men kapten Renmansson
var längre än alla andra, och han bar ett smalt
hvitt bockskägg på ett ansikte, som liknade en
förvriden rot i skogen.
Det var alltså dessa människor, som nu skulle
äta och dricka; fina, rika och bildade människor,
de bästa man kunde drifva upp på långa vägar.
Verkliga prydnader för ett middagsbord!
Under tiden afvaktade man ute i staden den
stund, då solen skulle gå ner och mörkret komma.
På lilla torget utanför Sammel Edins fönster
hade samlats en skock fiskargummor, och de
torkade från näsan den vattendroppe, som man
besynnerligt nog måste ha, då man tjänar sitt
uppehälle med händerna, och de pekade in i våningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
