Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
1-123
Men ute på gårdsplanen blefvo de medvetna
om att de borde besöka ett litet afsides grått hus.
Detta hus var försedt med en hög trappa enligt
landets gamla sed, och nu kraflade de uppför den.
Just som de nått toppen, gick solen upp öfver
landet. Då lågo Nordstrands byxor nere på hans
fotknölar, och han lyfte af sig hatten och viftade
åt solen, medan han samtidigt kliade sig på sitt
ena ben, ofvan knävecket. Och uppfylld af
hänförelse vid soluppgångens granna skådespel höjde
han rösten och började sjunga:
Vårt land, vårt land, vårt fosterland!
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en . . .
Då sade Franz Twieselmann:
Tu är en onförskämt karl! Skall du sjonka
nazionalvisor hier?
Håll din förpannede mun! svarade Nordstrand
och fortsatte:
Ej lyfts en höjd, ej sköljs en strand.
Mer älskad än vår . . .
Men då hade Franz Twieselmann beslutat att
näpsa svensken och uppstämde därför:
Deutschland, Deutschland ueber allés . . .
Nordstrand tystnade tvärt. Tittade på Franz
Twieselmann, men nu hade denne i sin tur
gripits af hänförelse.
Nej du, rackartysk! mumlade Nordstrand, grep
tag i Franz Twieselmann och kastade honom
nerför trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
