Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
1-145
Mit den förpannete Claussen! svarade Franz
Twieselmann.
Nu börjar du din karriär, Franz, sade hon
då. Om tio år är du kung i ådalen!
I ådalen! svarade Franz Twieselmann retligt.
Ha! Ha! Dette lille struntland är icke myket att
eröfre! Ådalen, det är paré en lille början!
Då mätte de hvarandra tyst med ögonen, och
djupt i sina känslor för honom kände hon något,
som likaväl kunde vara hat som beundran.
V.
Got tag, min käre farpror, hur står det till?
sade Franz Twieselmann, då han steg in hos Olof
Lomark.
Hur det står till? svarade denne. Hur skall det
stå till, då hvarannan människa gör konkurs, då
banken nekar hederliga män kredit, då fartygen
förlisa, då assuranserna icke utfalla, då räntorna
stiga, då bedragarna växa på trän, och då landet
utarmas? Hur tror du, att det då kan stå till?
Växla mig den sedeln, om du kan!
Allt dette kan icke betyde något för farpror!
svarade Franz Twieselmann.
Hvad säger du, människa! utropade gubben.
Kan det icke betyda något för mig?
Jak förmoder, att farpror har en got kredit
i panken, ändock farpror är en hederlik man! Ja,
den äller hederlikste i ådalen! Icke sant! svarade
Franz Twieselmann med ett sådant leende, som
10. — Herrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
