Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
1-147
ere spekulazioner på myket osikre grunter, de ere
beroende i hök grat af marknetens konjunkturer.
Deres affärer går också bare på växler, och bakom
växlerne finns icke någre virklige reelle värden.
När nu ränten stiger och de utländske tjepere
rekla-mere, då kan de icke infrie sine förpintelser, de äge
icke någet reservkapital att anlite, de kunne
naturlig icke begäre hjälp af sine konkurrenter...
Jo, om det är hederligt folk! insköt Olof
Lomark.
––Vi har nok icke alldeles densamme syn på
saken ! sade Franz Twieselmann. Summa: de måste
stoppe. Men det är nu någet, som vi exportörer
måste tenke på. Vi er icke ene hier in ådalen att
exportere trävaror. Vi har icke bare i Sverge
öfverallt sådanne anleggninger, man har också i Finland,
i Norge och i Rusland. Vi må derför icke anlegge
för futile synpunkter på denne industri och icke
tenke oss verdensmarkneten bare ur våre små
för-hållenden hier. Man må tenke på, att vi i denne
distrikt bilder en af de månge konkurrerende
grupper i verdensmarkneten, och vi må probiere att
konsolidere vår grupp. Ur den synpunkt är det
ot-märkt att de små anleggninger stopper och att de
oduklige affärsmän gör konkurs.
Du gläder dig åt din nästas motgång och ruin?
sade Olof Lomark, mörkt.
Jak gläder mik icke, svarade Franz
Twieselmann, men jak vill gerne se disse saker i stårt!
Hvar är din utmärkta affär? frågade gubben,
helt tvärt.
Jak har blifvet erbjuten aktier i ett stårt bolag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
