Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 7fi GUDS BESYNNERLIGA BELÄTEN
ställande Sammel-Edinska fartyg men helt säkert
målade, långt förrän konstnären visste något om
dessa fartyg, hvilkas konterfej de utgåfvos för att
vara.
1 detta rum, som bokstafligen luktade en
förgången tid, vandrade nu Christian Dellwik, hög
och bred och belåten som kanske aldrig förr.
Han var klädd i svart långrock och hade hvit
halsduk. Själf tyckte han sig vara en grann karl,
men tyckena äro så olika. Nu var han redan så
pass flintskallig, att han måste, som det kallades,
diskontera, d. v. s. kamma en hårslinga öfver den
kala hjässan. Och håret var starkt gråsprängdt,
mustascherna voro alldeles grå, men kinderna voro
i gengäld vinröda och kanske till stor del just af
vin. Allt detta var ingenting ondt i, ett stort rödt
ansikte kan ju hvem som helst tryggt bära genom
lifvet, det enda man begär är, att ett sådant
ansikte skall balanseras af ett motsvarande bakhufvud
och krönas af en acceptabel hjässa. Men båda
dessa kroppsdelar hade fått släppa till det mesta
för att ge Christian Dellwik hans stora ansikte, så
att nacken hade lagts på hakan och hjässhalfvorna
på kindbenen. Det var egentligen ganska fatalt
för Christian Dellwik, fast icke i hans egna ögon.
Han skötte sin diskontering och sina mustascher,
och därmed var han fullkomligt belåten.
Denna septembermorgon alltså gick han och
väntade sin svärmor och hustru, hvilka icke fått
sätta foten i detta rum på många år.
När de kommo, voro de också mycket all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
