Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINDELFEJDEN
•207
...! När man ser, hur den ena människan kan
drifva fram den andra med tillhjälp af den tredje
— och inte med påtagliga verkligheter utan med
fantasier, drömmar, inbillningar och
vanvettigheter ...
Schibler hade ju insett, att Franz
Twieselmann och jag hatade hvarann. Därutaf måste
naturligtvis följa, det insåg han, att mitt
hufvudsakliga mål skulle bli att störta Twieselmann. Men
i samma ögonblick måste det ju för honom,
Schibler, bli af vikt att bygga hela sin taktik på att hålla
mig i ständig kontakt med alla Twieselmanns
framgångar, hans goda affärer, att tuta mig i öronen
med hans uttryck och omdömen, alltså att lägga
Twieselmann som bas i systemet Mathias
Claussen. Men samtidigt måste han ha en lönndörr till
Franz Twieselmann för att krypa bakom honom,
när jag en dag skulle störta omkull. Nå — inför
mig nedsätter han Franz Twieselmann, kallar
honom en feg och bakslug lycksökare, sticker fram
med hans skryt och gör sig löjlig öfver hans
knuss-lighet och slutar alltid med samma ord:
Den mannen är en fara för distriktet, och han
måste störtas på ett eller annat vis.
Och med sina blå och orörliga ögon i det
magra gula ansiktet stirrade han på mig och sade
"långsamt:
Du har fria händer, gör hvad du vill, du blir
själf den förste, om han störtar!
Och lämnande dessa ord efter sig går han!
Jag började att tänka, dag och natt.
Franz Twieselmann, sade jag till mig själf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
