Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINDELFEJDEN
•215
Nå, herregud, det fanns en massa bönder, som
ville — egendomligt nog, kanhända, men
förmodligen beroende på mitt oerhörda rykte — som alltså
gärna ville sälja skogarna till mig personligen. Och
jag köpte. Och af de skogar jag fick och som
tillsammans inte öfverstego femtio tusen kronor i
värde eller något i den stilen, af dessa skogar fick
bolaget naturligtvis ingenting, eftersom jag hade
fordran för femtio tusen till en början —
Tomas Lack gjorde några hastiga kalkyler i
hufvut, och gubben tycktes honom i någon mån
förändrad.
Om dessa skogar visste Schibler ingenting.
Bolaget hade fullt upp i alla fall, och det var min
sak, om jag ville låta mina skogar stå på rot eller
om jag ville afverka dem. Jag tänkte inte ens
på dem, öfverhopad som jag var af bolagets
oerhördt vidtomfattande och bekymmersamma
affärer. Du förstår, att för att kunna hålla ett så
lysande hus som mitt ville det mycket pengar till,
och jag vågar säga, att pengarna yrde omkring
mig som en snöstorm, på den tiden.
Schibler såg, att bolaget alltjämt utvidgade sin
verksamhet och sina affärer. Svedje lät slutligen
som en trollformel och betydde obegränsad makt,
rikedom och glans.
Men när jag hunnit så långt, att alla andra
syntes små bredvid mig, då började de på allvar
att missuppfatta min ställning. De förstodo inte, att
jag såg öfver dem och långt in i framtiden, de
började tro, att jag tänkte störta dem, dra in främmande
kapital och främmande människor, sammansluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
