Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINDELFEJDEN
•223
Att behärska distriktet? Att omforma människor
och förhållanden efter mina idéer.
Hade jag nu blifvit en rik man — ja, då hade
jag dött och blifvit glömd, men jag anade bara
inte, att den som vill stort, måste lida. stort!
Och hur gick det med Schibler? Med Svedje?
Med distriktet?
Knappt var jag borta, förrän affärn föll ihop
till ingenting, och Franz Twieselmann skar pipor,
Schibler kom i skuggan, och glansen slocknade
öfver Svedje, och då erkände man, att det dock
var Svedje, som lyst likt en krona bland verken.
Jag, min gosse, blef den första glimten af
framtiden, jag kom som ett förebud och jag måste
offras för att mitt minne inte skulle förblekna längs
stränderna.
Jag har förlorat hustru och barn genom att fylla
min lifsuppgift utan tvekan, min förmögenhet
spolierades, och gammal och orkeslös, misslyckad och
bortglömd — det vill säga som person, inte som
symbol och martyr och föregångare — väntar jag
nu på döden, men jag skrattar åt Franz
Twieselmann och Schibler!
Gubben viftade med båda händerna:
De äro döda och glömda, men min
högfärdsgalna ande sväfvar öfver ådalen, och framtiden skall
förstå och uppskatta mig och mitt verk.
Så afslutade gubben sin berättelse och följde
Tomas Lack ut på bron i månskenet, och sedan
stängde han porten efter sig med dån, och det
blef mörkt i huset.
Men tankarna jagade hvarann i Tomas Lacks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
