Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
Han öppnade fönstret och böjde sig ut, fukten
droppade, och dimmorna började rosenfärgas, midt
öfver gården var himlen blå.
1 sängen satt en kvinna, hon hade ett stort
gult hår och blå ögon, som skimrade öfver hela
ansiktet.
När Filip kom hem från utlandet, var hon
i huset och förestod det, hon hade ring på fingret
och skulle gifta sig med någon människa söderut.
Filip såg på henne alla dagar, och de voro de
enda unga i huset, gubben satt vid elden,
hopsjunken, ofta stannade han också i sängen. En natt
gick Filip in till henne, och sen gick han in alla
nätter.
Det drog en kall vind från fönstret, och
kvinnan rös till. Hon drog upp täcket omkring sig,
och hon vände sina ögons blåa sken mot Filip
och sade:
Kom, älskade!
Men luften hade uppfyllt honom med svalka,
och han fann föga behag i henne just nu.
Skall jag stänga? frågade han skrattande. Jag
ser, att du skallrar tänder. Är det af kyla, eller är
det för min skull?
Båda delarna, svarade hon och sökte le.
Då få vi skynda oss! sade han. Jag ser, att
båten ligger vid kajen, och jag vill af princip inte
låta folket vänta på mig. Jag måste införa
ordning i allt detta förfall.
Kvinnan bredde ut armarna, när han
nalkades, kastade hufvut bakåt, och hon mumlade med
en röst, som bubblade i halsen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
