Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
måste vidtagas. Här lämnar jag ersättning för
förtäringen, de gamla gästningarna äro upphäfda.
Inspektorn hade blifvit blodröd i ansiktet, men
Filip Lomark märkte det ej. Han beordrade en
båt att föra honom öfver sjön, och när inspektorn
vågade invända, att det var afton och att solen
sjönk, betraktade Filip Lomark honom utan ett ord;
och inspektorn gick och fullgjorde ordern.
Och så hade Filip Lomark för det billiga priset
af två kronor och en iskall blick köpt sig en fiende
för lifvet; men han anade det lika litet som något
annat, han anade det, lika litet som att han skaffat
sig en dödsfiende i kvinnan hemma på Äbord
genom att hånskrattande ta farväl af henne, sen hon
blottat sin kropp till farväl.
Ana! Hvad anade Filip Lomark?
När han kom öfver till sjöns andra strand, stod
solen lågt, och bland de brinnande björkarna låg
det gamla järnbruket på sin gröna udde i sjön
och speglade sig i vattnet; hela sjön, skogen, allt
var i denna ljudlösa och orörliga stund som en
hägring, en overklighet, och Filip Lomark erfor
med bittert hjärta sin ensamma och underligt
meningslösa färd genom åren.
Han gick i land, och solen sken honom i
nacken.
När kvällen skymde, då hade han gått vill i
skogen.
Solen sjönk, och i de röda grantopparna
kvittrade fåglarna, hundarna drefvo långt bort, och
långsamt vandrade Filip Lomark fram längs en stig.
Det mörknade, och det började bli dimmigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
