Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
NEBO
nöielse, att Matja Claussen måste lägga sin hand
på hans och säga:
Kom, vi går ut på boulevarden och promenerar
en stund! För öfrigt ha vi ju engång lekt
tillsammans som barn, fast det är länge, länge sen den
tiden!
Och när de kommit ut och gått ett par steg,
sade hon:
Hur kunde ni säga dessa ord om min far,
herr Lomark, jag trodde, att allt, som var uppifrån
dessa aflägsna bygder, var vackert och vekhjärtadt,
som era diktare beskrifvit.
Torsten Lomark skrattade och genmälte:
Frågan var ganska berättigad. Jag har ju
aldrig haft det nöjet att umgås med er far. Ni
har däremot haft det nöjet. Alltså bör ni veta
mer om honom än jag. Och därför frågade jag.
Fattar ni?
Hvad ni är olik dem, jag umgås med!
Gud vare lof, att ni ser det, jag är till att
börja med klädd som en gentleman.
Därtill inskränker det sig kanske också...!
Kanske! sade Torsten Lomark och blef
allvarlig, men det var bara för att han nu måste harkla
sig igen.
Sen han harklat ut, sade han:
De gingo sin väg.
Hvilka?
Artistsluskarna.
De fruktade er.
Hvarför fruktar inte ni mig?
Vet ni, att jag inte gör det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
