Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
NEBO
ning lyfte en blomsterförsäljare sina bleka
rosenknippen i hörnet af rue de 1’Odéon, när
Torsten Lomark kom om detta hörn, och som vanligt
var han klädd i sin eleganta brungula kostym och
dinglande käpp och lackskor under de uppvikta
byxorna. Och han köpte ett fång hvita rosor. De
voro så hvita och undergifna i skymningen.
Aftonen var dessutom ljum och drömmande,
redan visade några stjärnor sitt smeksamma sken,
och öfver den sorlande och plaskande
springbrunnen i Luxembourg-trädgården skimrade
månen, därinne i skuggan stod den gamle Murger,
och Torsten Lomark smålog för sig själf, han log
åt att han afton efter afton kom denna väg för att
sällskapa med den galne gamle skojaren Mathias
Claussens i grund och botten rätt galna dotter, som
väl ingen människa kunnat minnas, långt mindre
då tänka sig att träffa på här i Paris och allra
minst under dessa former.
Men, hon var vacker, hennes svarta ögon voro
ljufva, hennes mun var het, och hon var öm
och god och brann af en orolig låga.
Nu satt hon i sin atelier och lät månen lysa
in genom det stora atelierfönstret, som var öppet,
och bullret och dånet och sorlet af detta
jättelika Paris hördes som dånet af ett vattenfall; mot
den kompakta fonden af ljud, som bildade mur
bakom allt, urskilde hon utroparnas sjungande
röster, skratt och samtal nedanför på gatan, medan
flickan i närgränsande atelier sjöng en låg, knappt
hörbar sång.
Men ute på boulevarden kom Torsten Lomark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
