Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
CALIBAN
Gubben fick nu också lite färg på kinderna,
och han sade med skälfvande röst och knöt
näfven mot sonen:
Fan i mig, om inte du slutar på Långholmen,
förr eller senare.
Och ,sonen svarade med vidgade, bakrusigt
blodsprängda ögon:
Då skall det, djäflar i min själ, vara för att
jag satt knifven i er!
Efter dessa ord gick han in i familjens kök,
och fadern följde efter. Modern var död.
Hvar är kaffet? skrek sonen.
Hvafan, tror du, jag är piga åt dig? röt
gubben. Koka ditt kaffe själf, om du duger till så pass.
Tjyfva det kunde du, men ...
Frans Geting hade tagit ett språng fram till
faderns plats, och nu stodo far och son axel mot
axel, båda med vilda, skälfvande ansikten,
röd-sprängda ögon och likbleka läppar.
Tig... hväste sonen. Annars...
Annars ... ?
Satan, att ni ska vara min far...
Ja, satan, att du ska vara min son...
Håll... tig... säjer jag... eller jag slår till..
Slå!
Ja, vore det inte för straffet, så...
Då slog honom fadern ett våldsamt slag för
bröstet, så att han tumlade mot väggen, förlamad,
och kom ner på en stol.
Tjyf! röt gubben, vansinnig af frätande
gammal sorg och skam och smärta, som nu brutit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
