Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CALIBAN
295
och bedrog och stal af folket och af oss, folkets
barn...
Djäflar och talg, om han bara lefde, då skulle
du se! Men ser du, Frans han vet, han!
Och Selahn, som verkligen inte visste så
mycket, vände ryggen med en vanlig ohöfvisk
rörelse mot herrgården och lät sitt väder.
Det skrämmer du, fan i mig, inga kapitalister
med! sade Häggdahl.
Ä ja, sade Selahn, här ska nog fan bli annat
af, ska du få se!
Och därmed voro de vid Solanders butik.
Alma var i butiken, hon stod vid disken, och
Solander låg öfver den och tittade henne i
ögonen; hon tillhörde den nya ras i ådalen, som var
jämnårig med sågverken, hon var smärt, ganska
blek och mörklagd, med ett fräckt hufvud till linjer
som till uttryck och uppburet af en smal hals,
lockande hvit under det bruna håret, och det hela
var bräckligt men segt, medvetet, hänsynslöst,
utmanande och lastbart.
Det måste slå en iakttagare, hur människorna,
som vuxit upp i stugorna kring sågverken, på
relativt kort tid fått samma degenererade och
lastbara typ som är vanlig i utlandets gamla, stora
industridistrikt.
När nu Selahn fick syn på Alma, räckte han
fram fingervanten.
Är det din? frågade han.
Ge hit! svarade hon. Hvar har du hittat den?
Du glömd’n i natt, då du låg i snön med
Frans! svarade Selahn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
