Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CALIBAN
297
sig, ansiktena slötos som visir, blickarna släcktes,
pannorna sänktes, djuren kedjades, och när Filip
Lomark steg in genom den pinglande dörren, såg
han bara några stillsamma dystra individer, som
tycktes honom vara människor och sysslolösa
arbetare; och att det var djur, hvilkas inre skälfde
och rosslade och tjöt, därom hade han alls ingen
aning.
God morgon, Solander, sade han kallt, man
har klagat för mig öfver att Solander lär drifva
lönnkrögeri och att här förs ett olidligt lif om
kvällarna och långt in på nätterna. Hur förhåller
det sig med den saken?
Solander, med krökt rygg och nerdragen
slaf-nacke och osäker blick, svarade:
Nej, det vill jag försäkra herr disponenten, att
det inte finns någon sanning i sådana ord...
I hvad fall som helst, sade Filip Lomark, se till
att inga förnyade rykten komma ut, då blir jag
tvungen att låta stänga butiken. Har Solander
förstått?
Ja, svarade denne.
God morgon! sade Filip Lomark men stannade
i dörrn och tillfogade:
Nå, Häggdahl, är du inte nöjd på latdagarna
nu?
Ä jo ... drog denne.
Men du har råd att röka cigarretter, fast du
ingenting tjänar. Är det fackföreningen, som betalar
cigarretterna? Än du då, Selahn? Jag tycker, du
ser ut, som du vore uthvilad nu! Skäms ni inte
att gå och göra ingenting?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
