Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CALIBAN
301
sina chefer, brände deras hus, togo deras pengar,
och därute var sedan länge det vildaste krig, och
arbetarna vunno seger på seger.
Vid dessa ord hade hans kamrater känt blodet
brinna i kroppen.
Tiden mognade, herrarnas vilda lif låg öppet
för deras blickar, industrien gaf dem pengar,
pengarna gåfvo dem njutningar, deras kvinnor
förvandlades och upptände deras begär, och en
sugande, osäker, trefvande ångest och törst pinade
dem dag och natt.
Hvad skulle de inte få?
Men hvad gaf han dem nu, denne Frans
Geting, som i åratal matat dem med ord, förespeglat
dem makt och njutningar? Dyster, modlös, ynklig
satt han där vid sitt dragspel och dög ingenting
till, vågade knappt engång se dem i ögonen.
Och ändå! Ändå var han deras stolthet. Han
hade varit lierad med herrarna, hade engång börjat
samma väg som de, men var en fallen ängel, och
hvar gång de med munnen hånade honom för hans
skolgång, hyllade de honom med hjärtat. Kanske,
kanske visste han ändå något, som han plötsligt
skulle yppa, och leda dem fram till den gryning,
de i den tunga natten feberaktigt längtade efter.
Men kunde han ej, då skulle de bara minnas,
att han också var en tjuf; och i grund och botten
var deras heder det starkaste i dem, och de skulle
då vara redo att ta hämnd för det misslyckade
och klubba ihjäl honom med hans stöld.
Där stod ovisshet, undran, ångest, längtan,
halft förtroende och djupast hat till denne ryggrads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
